miasvikt

Direktlänk till inlägg 20 maj 2014

Livet efter...

Av Marie - 20 maj 2014 09:58

... Göteborgsvarvet.

Det börjar så smått lägga sig nu. 

Jag har aldrig varit så nervös inför ett lopp. En sak att klara 21 km, hemmavid, en helt annan under lopp, med så många andra på plats.


Visste inte hur jag skulle klara värmen, om jag fick vätskebrist, om knäna sa stopp mm mm. Tusen miljarder tankar i huvudet.


Förberdelser:

Höll ett strikt matschema. Laddad med mycket kolhydrater. 

Drack mer vatten också, dagarna före och även innan loppet. 


17 maj Göteborgsvarvet

Mat samma dag som loppet, grötfrukost, och surdegsbröd, med skinka och så banan till.

Smååt under dagen, på surdegsbröd, med smör på. Småsmuttade vatten hela tiden.

kl.12.30: 2 st Immodium plus.

Kl. 13.00 Jag och hela familjen, bodde hos några släktingar i V. Frölunda. Perfekt att ta spårvagnen in till start.


Så mycket folk!

Jag visste ju att loppet, var stort. Men fy så jäkla mycket folk överallt. Lite jobbigt faktiskt. Hög musik spelades.

Innan jag startade, fick vi se vinnaren av Varvet, när han svischade förbi. Vilken fart! Precis äver 1 timme! Fatta så fort det går!


kl.14.35 Dax för start. Jag stod i min startled, ungefär 40 minuter innan start. Ganska lagom. Varmt, varmt, så någon direkt uppvärmning behövdes inte. Mådde nästan illa av nervositet... Mest orolig för hur min mage skulle palla.

 Upp till 5 km: Allt flöt på bra. Målet var allt jogga så sakta som 7 min/km. Allt för att inte behöva gå.  Drack vatten, ingen sportdryck alls under dagen. Sippade i min lite vattten bara, hällde lite i kepsen oxå, så jag höll mig sval.

Fantastisk känsla att jogga upp på Älvsborgsbron. Tittade ut över ett soligt Göteborg!

Upp till 14 km: Segade det på. Plant, och varmt. Varje tillfälle till skugga, tog jag. Vågade inte dra på, fick skata ner några gånger. Sen kom då Götaälvsbron, här gick många, men inte jag. Jag bestämde mig för att jogga hela vägen upp till toppen, och sen var det ju bara att fortsätta. 

Upp till 19 km: I slutet av Kungsportavenyn kändes det jävlligt tungt i låren och höfterna. CEMENTBEN!!! Bara att låta benen jobba, fast man är så så nära att ge upp. Men smärtan är temporör och jag drack vatten hela tiden, alltså ingen risk för kollaps. 

Mellan 20 km-21 km:Var bara tvungen att gå, precis över en cykelbana över en väg in till Slottsskogen.Lång sista km...Tappde massa tid... nåväl, segnade inte ihop!

Målgång:Min man fick syn på mig, sista 500 metrarna innan mål. Jag hörde någon ropa -Marie!!! Och jag såg honom! Och vinkade glatt tillbaka! Mådde förhållandevis bra ändå! Men ingen spurt mot slutet, det fanns inget kvar i benen.


Summering: Upplägg med träning, kost verkar ha funkat.

Jag fick springa (nåja...) till skogs nån minut efter målgång, då sa magen ifrån. Men vi var fler uppe i skogen!

Banan som sådan var tuff, det medger jag. Många idioter, som kom nästintill otränade dit. Vad man nu vill bevisa med det.  Fungerade bra, att genomföra loppet, på vatten. Jag joggade ju ganska sakta!


Sviter: Jo visst, men mest i låren och lite i ryggen. Inget skoskav, ingen knävärk! 


Före loppet

 



Status i lördags direkt efter loppet: Aldrig mer!

Idag: Jag SKA anmäla mig till nästa år, och då ska jag jogga på snabbare, ha mer mil och fart i benen innan!

 

Efter loppet:

 


Helt knäpp antagligen, men mäckta stolt! Inte så illa av en kärring över 40 år, som klarade sin första mil, för inte ett år sen! 

 

Nu är siktet inställt på nästa Utmaning:

 

Tjejmilen i New York!


Ha en fin dag! /Marie















 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Marie - 19 juni 2014 12:08

Före resan: I september 2013, sprang jag Tjejmilen i Stockholm för första gången.( Ja sprang och sprang, jag joggade runt om man ska vara riktigt petig.) Ett mycket roligt och trevligt lopp, och förra året var det dessutom kanonfint väder.  Arrangö...

Av Marie - 5 juni 2014 09:29


Vare sig du vill få lyckas med karriären, träna mer, gå ner i vikt etc...så behöver du tre saker för att lyckas: Beslutsamhet Disciplin Konsekvens Allt detta ligger dina händer, och alltsammans börjar med att du beslutar dig för att försöka ...

Av Marie - 4 juni 2014 14:37

Nu börjar det dra ihop sig.. Nästa onsdag, åker vi upp till Stockholm, för vidare färd mot New York.   Kiropraktorbeösk i måndags igen. Denna gången var han snällare mot mig! Och han frågade om jag skött mig, hållt mig till promenader, tagit...

Av Marie - 27 maj 2014 13:06

Kom iväg på en bra runda i lördags, tyckte jag joggade på sakteliga. Skulle hinna mellanrundan, på runt 1 timme tänkte jag. Och så blev det. 1 timme och 59 sek: 9,8 km. Helt ok.   Det var varmt i slutet av förra veckan. Temp i köket, vid ...

Av Marie - 23 maj 2014 09:07


Ingen rast ingen ro.    Fick förresten en fråga, för ett tag sen: Hur hinner man med att träna?!  Vet inte riktigt, hur jag skulle klara mig UTAN att träna. Planering, prioritering antar jag. Och så klarar sig faktiskt ungarna 1 timme eller ...

Presentation


Mitt nya sunda liv, viktnedgång+ hälsa "my own way"!

Fråga mig

1 besvarad fråga

Före bild.

 

Tjejmilen 2013

 

Oktober 2012

 

Bild November 2012

 

Bild Dec 2012

    

Januari 2013

  Januari 2013

April 2013

 

maj 2013

 

Juli 2013

 

Aug 2013

 

Augusti 2013

 

September 2013

 

December 2013

 

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ miasvikt med Blogkeen
Följ miasvikt med Bloglovin'

Bilder


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se